"Hej, detta är från Polisen i Östersund....
"eeh... jaa" :S.
"Var bor du nånstans?"
"K..k.. kaptesgatan 2a" *HJÄLP!*
Såhär började ett telefonsamtal till mig igår när jag och mamma stod i kön på Ur&Penn för att köpa smycken. Tusen tusen tankar flög genom huvudet om varför polisen skulle ringa mig innan han hann berätta varför. Guuud, vad har jag gjort!? Nåt olagligt? men... VADDÅ??!?
Det visade sig att jag inte hade brutit mot någon lag (vilket jag ju såklart visste egentligen) utan att dom va hemma hos mig tillsammans med BRANDKÅREN!
Det hade börjat brinna i min lägenhet medans vi var ute...
Jag hade precis innan vi åkte ut tagit fram ett paket köttfärs ur frysen och lagt på spislocket för upptining och när jag gjorde det måste jag ha kommit åt spisen så en platta hade vridits på. Det va precis den platta som jag lagt köttfärsen på, den där lilla längst in som man aldrig använder typ.
Allting har gått ganska fort, vi hade inte hunnit vara ute mer än 30-45 min när polisen ringde. Mamma och jag slängde oss i bilen på en gång och körde hem och då va dom klara med allting och hade slagit upp alla fönster för vädring.
Men det hade aldrig varit några öppna lågor eller så utan "bara" kraftig rökutveckling, så ingenting har ju brunnit upp förutom köttfärsen då som va helt förkolnad men det va ju mindre viktigt. Spisen är ju illa däran men är det annars knappt märkbart i köket att det har hänt. Förutom lukten då! Det stinker rök i hela lägenheten, fyyy fan va äckligt!!
Det är ju så lätt att tankarna skenar iväg i såna här situationer, tänk vad som kunde ha hänt och vad man hade kunna orsaka för skada på dels sina egna grejer men oxå för alla grannar. När man tänker på det vill man ju mest bara skjuta sig själv för att man är så inihelvete puckad! Men jag väljer att lyssna till min kloka och bästa mamma isället: Allting har ju faktiskt gått bra! Det gick ju bra!
Nu sitter jag här och väntar på att saneringsfirman ska komma tillbaka och påbörja kampen mot denna vidriga lukt, även glasmästaren kommer väl såsmåningom med en ny fönsterruta till mitt sovrum. Brandmännen bröt nämligen upp ett fönster och tog sig in den vägen istället för att förstöra ytterdörren.
Slutligen vill jag bara nämna att jag har en nyfunnen respekt för både poliser och brandmän! (hade respekt för dom innan oxå men nu är den ännu större) Dom va så OTROLIGT hjälpsamma och informativa!! Helt underbara människor som lämnar sina mobilnummer om jag har frågor om nåt och ringer upp och kollar av att allt gått bra å så, Fantastiskt! Sen har många andra oxå varit jättesnälla, hyresvärden, försäkringsbolaget osv..
Åsså ett stort TACK till min älskade mamma som alltid är lugn och stöttande i alla lägen och min kära morbror med familj som gav oss husrum inatt!
To be continued...
Ja jisses.. du vet då hur du ska underhålla dig själv när du får lite trist och tråkigt.. Och mig också när du berättar... Du får förlåta mig men när du berättade, men du berättar så himla roligt så jag kan inte annat än skratta. Å börja med att säga att du är hemlös!! Jisses.. Tänk på att jag har har klena nerver!! haha.. Ja.. å det var ju tur i oturen att det inte blev värre.. nu får du hoppas på att du får en ny spis med barnlås och att äta hotellfrukost imorgon är ju inte fy skam det heller. VI ses då.. KRAM min vän! :-)
Men fy Sandra! Så läskigt! Tur det gick bra i alla fall. Och precis som din kloka mamma sa: det gick ju bra! Ingen idé att älta sånt heller =) Säger jag... fröken Ångest herself... Meeeen jag e ju så klok när det gäller andra och en mästare på goda råd ;) Skönt för dig att mamma var där,; Anita rules!
Btw, min första tanke var... nu har Sandra kört för fort... ;D
Stackars dig! Tur att det gick bra i allafall efter omständigheterna men mycket jobb och stök såklart. Kram till dig
